Jag har börjat bo in mig i mitt fina hem. Det tar sin lilla tid när man jobbar och står i. Jag har iallafall målat min bokhylla vit, två gånger om, med rödvin i ena handen, penseln i andra och låten Where have you been med Rihanna på repeat, både innan och efter jobb. (hon sjöng den live på American Idol finalen och det var så förbannat bra att jag blev helt såld på den) Skönt att ha en sak färdig. Detta vart dock två veckor sen, så jag har legat lite på latsidan när det gäller att komma i ordning efter det. Kläderna ligger fortfarande i överfulla resväskor och IKEA kassar här och var på golvet, accessoarer i små H&M påsar som ligger slängda i en hörna och ja, lite sådär, i o-ordning. Men ett par möbler har blivit slipade, så nu ska jag bara komma loss och måla. Det blir vitt, allting ska bli vitt. Är trött på allt bladdigt och konstigt.



Jag tror möjligtvis att jag shoppar lite för mycket just nu, och jag är insnöad på kläder som i princip ser ut precis som det förra plagget jag köpte, men jag köper det ändå. Har kommit fram till att anledningen ligger i att jag verkligen inte orkar rota igenom mina gigantiska, röriga högar med kläder, vilket resulterar i att jag använder och tvättar samma plagg vecka efter vecka, och då blir trött på att gå i samma kläder. Haha, så i den där stressiga påklädningen när jag inte hittar annat än det jag haft på mig de senaste dagarna, skriker jag "JAG HAR ABSOLUT INGA KLÄDER!"  och då går jag och köper nya helt enkelt. CLEVER.

För ett tag sen fick jag mitt årliga infall att färga håret och ett par dagar efter det att klippa av ganska mycket av det. Varför händer det här alltid? När jag bestämt mig för långt och bra hår, så förstör jag det likt förbannat, precis som året därpå, och året innan dess. Det känns fantastiskt bra, frid och fröjd i en månad, men sen kommer jag på att det kanske inte var en särskilt bra idé trots allt. Nu känner jag bara att jag har konstant utväxt, ojämnheter överallt och längden är lite för kort och tradig.  Det kan vara så att det är omöjligt för mig att bli nöjd. Ja jisses. Det skriker lite världsproblem över ett par rader här, eller?

Annars? Jag springer runt i mina svarta ballerina skor dag ut och dag in, röker Marlboro mentol, dricker mycket islatte, matar Pelle med sheba, kollar gamla säsonger av Greys Anatomy innan jag lägger mig, springer till bussen, springer till tåget, somnar gärna till en stund under pendlingstid, äter vindruvor varje dag.. och suktar efter en riktigt härlig, ledig sommardag på stranden, eller möjligtvis en dag på Liseberg, eller en cykeltur på Ven. Jag längtar efter något riktigt somrigt.

Min granne, TAGES - utestället i Landskrona hörs lite dovt utanför mitt fönster med sina beats och brölande människor. Jag kör på öronproppar så sover jag som ett barn. Imorgon är det lördag och jag ska upp tidigt för att jobba. Lördagar är total kaos och mega rush hela dagen - HELL rent ut sagt. Men det gör ingenting, för att mot kvällen ska jag slå mina klackar i taket, dricka Corona och förhoppningsvis bröla lite jag också - tillsammans med mina underbara helsingborgar-arbetskamrater! Det känns som att det är precis vad jag vill och behöver.