jag hade ett par riktigt bra dagar i Stockholm här för leden, och det var underbart - att få komma iväg ett slag, men även att umgås med en gammal bästa vän som inte funnits nära på flera år, det vart så himla roligt!
huvudstaden belyst från topp till tå, öl och vin i massor, skräckfilmer, second-hand guldgruvorna på söder och lite till.. fantastiskt bra, och precis den dos jag behövde i detta höst/vinter mörker - tack Lisa!

AMAGADH! jag är totalt förälskad.
kan inte sluta titta på den, kan inte sluta vilja ha den!!

jag har haft det lite svårt med att inse vad som gäller, hur saker och ting ligger till och varför de faktiskt gör det. men jag förstår nu, och jobbar på att gå vidare!  även om hjärtat talar emot mitt förstånd.

det känns bra idag! jag har kommit in i rutinen med att gå upp tidigt, så himla skönt. fy vad jag är trött på att sova länge, trött på att dra ut på dagen. sen är det fint med lite jobb och kära gamlingar.

jag bara älskar att 247 ska gnälla om hur filten ska vara vikt på sängen, och vilket håll fransarna ska ligga åt. att 243 promenerar upp och ner i korridoren alla dagar i veckan och är inte ett dugg trött på det, lika glad ändå. 641 underhåller med berättelser från sina resor. och att 526 alltid ger 530 en kram efter varje kvällsmat för att 530 är stum, halvt döv, halvt förlamad och kan inte vara delaktig i någonting, och 526 vill visa så mycket kärlek hon bara kan. det kan vara en kram som varar i säkert en minut, och jag blir lika tårögd varje gång.
gamla människor är otroligt jobbiga och gnälliga, som jättebebisar - men dem är fantastiskt vackra att studera, och jag avundas deras tålamod och ständiga kamp med att hålla humör och mod uppe när kroppen ständigt säger ifrån.

nu ska jag sätta mig med matten en stund till innan jobbet kallar. PUSS

jag förstår inte ett smack av vad min mattelärare pratar om, helt värdelös på att förklara. och efter ett par dumförklaringar känner jag att det är ingen vits med att räcka upp handen. har aldrig känt mig så dålig på nånting, någonsin!  vänder mig till kära google och matte-appar! det är ju faktiskt bra skit



PS. jag saknar Landskrona, min katt, syster och moster.

fy vad lite jag har att göra egentligen, med tanke på att jag sitter här, halv tre på natten och försöker klura ut vilka storlekar, typsnitt, design, bilder med mera som jag tycker blir finast i bloggen. totalt oviktigt!

förrutom att fördriva tiden med strunt som beskrivs ovan, så läser jag lite matematik de dagar jag inte jobbar. vilket jag absolut avskyr, men är ett måste om jag vill komma nånvart på senare dar. och andra sidan är det väl nyttigt med lite hjärngympa då och då.

"Is it better to fake it, than be alone?" - Carrie Bradshaw, Sex and the City.

jag går än en gång igenom SATC säsongerna, för möjligtvis sjätte gången. och jag tror bestämt att det är denna seriens förtjänst till att jag är så fruktansvärt ostabil i mina tankar angående förhållanden för tillfället. både när det gäller mina egna och ska ge förslag åt andras. fast nej, det är inte alls sant - det är min egen förtjänst, serien är bara en uppenbarelse på hur otroligt mycket tid jag lägger ner på meningslösa gåtor, som jag skapar själv.

en kort summering av/om mig för tillfället:
jag är sämst på att ta en sak i taget, undrar och funderar alldeles för mycket, överanalyserar precis allting och gör världens minsta grejor till dem största. jag nöjer mig aldrig, och det är fruktansvärt utmattande.
jag gör mig själv till en ha-galen blodigel, som suger ut så mycket svar och bekräftelse på både ont och gott som det bara går! en sån jobbig människa som man bara vill skaka, rusta om så mycket som möjligt tills personen inte har en chans att yttra sig mer.  precis så känner jag för att göra med migsjälv. jag vill bara sluta. för det är utmattande.
jag är inte alltid sånhär, men när jag känner att nåt är på tok, då gör jag nästan allt för att ta reda på vad det är, varför det är så, hur det blev så och hur jag kan fixa det. och den inställningen kan väl ha sina bra sidor, men också ställa till med en jäkla massa problem.

löften att försöka leva upp till:
ett. överanalysera inte precis allting
två. var för fan inte för på
tre. försök inte klura ut problem som inte ens existerar
fyra. ta det med en klackspark
fem. lev lite mer i nuet

egentligen tror jag nog att alla, precis alla, blir lite lunatic now and then. speciellt när det har med kärlek att göra. vare sig man vill inse det eller inte, så blir man aningen psycho. tokig helt enkelt. med turbulenta humörsvängningar och i vissa stunder ett outhärdligt beteende.  men det går över (så småningom).